Jag har läst
En sorts kärlek av Ray Kluun.
Boken handlar om det holländska paret Carmen och Sten plus deras lilla dotter Luna. Båda är framgångsrika i sina yrken (reklambranschen) och dem är rika och vackra. Så en dag upptäcker Carmen en knuta i sitt ena bröst. En tid därefter får dem det ofattbara beskedet att hon lider av en allvarlig sorts bröstcancer som har spridit sig till andra delar av kroppen. All tänkbar behandling sätts in, men det är försent och sagan kommer inte få ett lyckligt slut. Under Carmens sjukdomstid är Sten den perfekta mannen på många sätt. Men han söker tröst i sin sorg hos andra kvinnor.
Den här boken är en sannskildring. Bokens Sten är Ray Kluun. Det är hemskt att se vad sorg kan göra med oss. Och trots att Sten har ett oacceptabelt beteende i boken. Så får han delvis min sympati. Sorg är hemskt och det kan få oss att göra hemska och ibland oförsvarliga saker. Boken är också hemsk, vacker och sorglig. Jag gråter inte förrän i slutet av historien. Men då lipar jag verkligen, det här är en bok som känns.
Usch ja. Jag orkade inte läsa den. Jag började, men kände att jag bara skulle lipa hela tiden så jag valde något annt. Men jag kan tänka mig att den är bra.
Dora… Jo jag gillar den skarpt!
Ja, den boken är otroligt bra!