I dagens Svenska Dagbladet skriver Lars Ryding en intressant kolumn om översättarens roll. När en bok översätts vem har egentligen skrivit boken då? Självklart författaren, men är inte översättarens roll så mycket större än att bara omvandla orginalsspråket till svenska?
Läs hela kolumnen HÄR.
Så sant. En översättare har stor makt och kan ge läsaren en god eller en katastrofal upplevelse (beroende på hur språkkänslig man är).
Har precis haft en lång diskussion med min kompis Katarina om läsning av översatt litteratur. Engelskspråkiga författare läser hon endast på engelska och det gör jag även jag till stor del, just för att slippa bli irriterad på dåliga översättningar.
Men det BEHÖVER ju inte vara dåligt för att det är översatt. Jag reflekterade också över att jag inte reagerar lika starkt på litteratur på andra språk som översatts till svenska. Fast Katarina hävdade att även dessa författare bör läsas på engelska (om man nu inte skulle råka kunna originalspråket) eftersom engelskan är så mycket mer nyans – och omfångsrik. Jag håller nog inte riktigt med. Nog kan en svensk översättning hålla måttet?
Vad tycker du?
Anna-Lena… Tycker det är anningens knepigt. Visst finns det duktiga översättare. Men även om översättaren är bra så går det inte att översätta precist. Nyanser, val av ord, osv. Så vem har egentligen skrivit en översatt bok? Författaren och översättaren. Slutsatsen blir väll att om man vill ha den ”äkta” varan ska man läsa på originalspråket. Men som sagt, en översatt bok behöver inte vara dålig. Bara annorlunda än originalhistorien.
Jag skulle gärna se att översättarens status höjdes. Ofta gör de ett mycket bra jobb. Och det språk som har mest nyans är väl helt enkelt det man kan bäst?
Lyran… Nu för tiden läser jag nästan allt på svenska. Och jag håller med om att vi har många duktiga översättare. Det du säger med nyanser osv låter klokt. Det jag funderar på just nu är om man får samma läsupplevelse?
Ska försöka läsa lite mer på engelska en tid för och se om det är någon skillnad.
För mig är en läsupplevelse främst känslomässig. Och mina djupare känslor är rotade i mig på svenska. Jag har arbetat en del med barn i flerspråkiga hem och man betonar alltid vikten av att föräldrarna kommunicerar med barnet på sitt eget modersmål just p g a att man har sina känslor lagrade på ett visst språk. Därför talar jag mig gärna lite varm för att läsa översättningar, förutsatt att de är bra gjorda så klart. Fast jag läser i ärlighetens namn en del på engelska och norska också.
Lyran… Låter klokt!